Forsås källa är en så kallad artesisk källa, som innebär att vattnet strömmar upp ur jorden av egen kraft, eller snarare genom det tryck som grundvattnet utsätts för av den omgivande terrängen. Vattnet kommer från ett vattenförande lager under ytan, bestående av isälvsmaterial.

Källan är belägen på en svag höjdrygg i terrängen. Detta beror på, att det skyddande lerlagret ovanpå det vattenförande lagret av isälvsmaterial eroderats ner, så att vattnet lättare tränger genom det och bildar källan.

Strax norr om källan ligger Truvemossen eller Degermossen, som innehåller en stor mängd vatten, vilket i stor utsträckning bidrar till källans flöde. Mossens södra “strandremsa” innehåller för vatten svårgenomträngliga jordarter, varför mossen inte avvattnas ytledes. Den öster om källan löpande Källbäcksdalen, som ger intryck av att vara en norrifrån kommande väl utbildad floddal, får sitt huvudsakliga och regelbundna flöde först genom källans vatten.

I den svenska berggrunden och jorden finns gott om järn. När regn faller och vatten tränger ner i marken, lakas dess syre ut genom framför allt mikrobiologiska processer och vattnet på ökande djup löser ut järn. När sedan grundvattnet tränger fram i form av källor, tar det åter upp luftens syre, vilket reagerar med järnet, och med  hjälp av så kallade järnbakterier fälls järnet ut i fast forn som järnoxid och järnhydroxid (järnockra). Denna process kan tydligt studeras här vid Forsås källa.

Den här nämnda proceduren är det som i förlängningen bildar sjö- och myrmalm, vilken kan tas upp och användas för järnframställning. Den råvaran har varit basen för framställning av järn, till och med i industriell skala alltsedan järnålderns början, från tidig medeltid i stark konkurrens med bergmalm, men använd i viss utsträckning, framför allt som husbehovsjärn, ända in på 1900-talet.

Här vid Forsås källa strömmar vatten upp ur flera kratrar i bassängen, som utgör källan. Vattnet är rödfärgat och har rikligt med järnutfällningar och järnbakterier. Temperaturen i vattnet ligger på 6 -7 grader C. Det är inte lämpligt som dricksvatten.

I den begynnande elektrifieringen  på 1910 - talet byggdes vid Forsås, liksom vid flera vattendrag i Väse, en mindre kraftstation, som underhölls i stor utsträckning genom källans vattenflöde.

Järnutfällningen i vattnet i diken och flöden i källans omgivningar är bitvis mycket intensiv. Där bildas ett gulrött, segt slam vilket ställer till problem genom igenläggning av diken, täckdikesledningar och brunnar. En ständigt återkommande rensning av dessa är därför nödvändig.

För dig som vill gå fram till källan: Följ dikeskanten ca 300 m . Källan ligger något tiotal meter till vänster om diket härifrån sett. Följ väseräv.

Ta hänsyn till jordens brukande, växande grödor och eventuell inhägnad och betande djur!

Tavla nr 26. Uppsatt av Väse Hembygdsförening 2011.