Kolerakyrkogården.
På denna plats ligger Väse kolerakyrkogård. Koleran
har funnits endemiskt i Indien sen urminnes tider. Under 1800-talet
spreds den via Ryssland till Europa och Sverige. Farsoten härjade
epidemiskt i Sverige 1834, 1850, 1866 och 1872-73.
Sommaren 1834 bröt kolera ut i Göteborg och spreds över
hela landet. Till Värmland kom den via besättningarna på
fartyg, som anlöpte värmländska hamnar.
Så kallade sundhetsnämnder inrättades i städer
och socknar. Man anordnade spärrningsanstalter, och efter 2 månader
avstannade epidemin i Värmland.
Vid nästa tillfälle vidtog man liknande åtgärder.
En karantän inrättades på Kanikenäset i Karlstad.
Folk från smittade orter avvisades vid tullarna. I Väse beslutade
sockenstämman den 22 sept 1850 , i likhet med 1834, att 5 stycken
begravningsplatser för avlidna i kolera skulle utstakas, med en
yta av 5x5 famnar, på följande platser. Bartnaskogen, Bottenviks-
och Hultsbergsskogen, Hedetångsheden, Barsjöhöjden,
samt Faxstadskogen. Den vid Hedetångsheden är den här
belägna. De övriga nämns inte i folktraditionen. Kanske
var det endast här som någon blev begraven, så att
endast denna plats har kommits ihåg och benämnts Kolerakyrkogård.
Vid koleraepidemin 1866 slopades alla försiktighetsåtgärder.
En uppfattning, att smittan uppstod spontant och partiklar som förorsakade
den fanns överallt, hade slagit igenom helt. Följderna av
epidemin blev nu också värre än tidigare. Sjukdomen
spreds i hela Värmland. Inte minst i Karlstad, som året innan
hade drabbats av den förödande branden, med trångboddhet
och dåliga sanitära förhållanden som följd,
fick den en våldsam effekt. Man hade fortfarande inte uppfattning
om, att kolerans orsak var en bacill och att infekterat vatten utgjorde
en stor hälsorisk. Först 1883 upptäcktes kolerabacillen
av Robert Koch.
Fastigheten Karlslund vid Ölmskogs gård, belägen nordväst
om huvudgården, byggdes på 1890-talet i syfte att fungera
som kolerasjukhus i socknen. (se nr 23)
Källor:
Zacke, Britn. När koleran kom till Värmland.
I: Värmland förr och nu 1977.
Eneroth, Birgitta. Kavaljeren Farbror
Eberhard. 2002. Smedjebacken.
Väse kyrkoarkiv, sockenstämmoprotokoll.
Värmlandsarkiv, Karlstad.
Karlsson, Karl J. Vilse socken i forntid
och nutid. 1958.
|