Denna plats har utpekats av ortsbefolkningen
som "Hednaslottskullen".
År 1779 skriver Erik Fernow: "Hedningaslottet bär ännu
namn av att det i detta tidevarv varit till. Var litet, byggt av sten
på en hög kulle, som sedan blivit överväxt med
skog, men om dess öde vet ingen att tala".
Nästan samtidigt, 1788, skriver Erik Tuneld: "Hee-slott har
lämningar efter en gammal stenbyggnad, som menas varit en borg
eller fäste".
En tid därefter, 1842, återger Peter Björkman liknande
uppgifter: "Hedningeslottet kallas ännu några lemningar
efter ett slott från hedniska tiden".
De båda senare tycks helt enkelt citera Fernow.
Det enda man kan säga om detta är, att sägnen finns.
Äldre personer har uppgett, att sten forslats från platsen.
Om detta skulle vara rester av det som Fernow och Tuneld kallar lämningar
efter en stenbyggnad, eller är naturlig sten, går inte att
avgöra.
En hypotes är, att namnet uppkommit genom någon namnförväxling.
Väse allmänning kallas i dagligt tal för "Hea",
Heden, vilket kan ha gett upphov till epitetet "hedniskt"
eller "hedna". Slott är en relativt sen term och förekom
inte under hednisk tid, knappast förrän efter medeltiden.
En mindre byggnad av något slag skulle mycket väl i folkmun
ironiskt ha kunnat kallas "slott". Sägnen får leva
vidare.
|