<tillbaka

33. Älggropen vid Ölmhult

Vägbeskrivning:
Från Ölmhult väg mot Mellby. Infart vid bygdegården 1,1 km. Följ Väseräven 100m västerut

 

Fångstgrop för älg.

Fångstgropar har använts sedan stenåldern och fram till dess att fångst i grop förbjöds i lag år 1865. Älgfångst i grop hör framför allt till Norrland, Dalarna och Värmland. Den här gropen tillsammans med andra i ett annat gropsystem på Väse allmänning kan därför ses som en av de sydligaste i Sverige. En fångstgrop för älg hade oftast formen av en oval tratt. Gropen täcktes med ett tunt tak, kamoflerat med gräs och mossa. I mitten av gropen sattes lövsly för att locka älgen. Väggarna kläddes med träslanor, så att en älg som föll i gropen kanade ner. I gropens botten fanns en s k sparklåda, en träkonstruktion ca 2 m lång, 0,5 m bred och ganska djup, så att älgens ben träddes ner i den och låstes fast, så att djuret inte kunde komma loss. Där fanns också en variant med vässade pilar nedsatta i gropen, så att djuret spetsades, då det föll ner. Det hade den nackdelen, att köttet skadades.
Flera gropar i rad kunde bilda långa system, ofta med stängsel emellan. Man kunde då driva djuren mot systemet, så att de styrdes ner i groparna. Sådana fångstgropssystem kunde värderas mycket högt. Det finns exempel på, att vid arvskifte den ene arvingen ärvt gården, den andre fångstgropssystemet.

Principskiss för älggrop i genomskärning