Brytning av malm skedde förr genom så kallad tillmakning.
Det berg, som inte kunde brytas direkt med spett och hackor upphettades genom att man eldade på det med ved. Ibland eldade man även med fläsk för att få upp en hög temperatur.
Så kyldes berget snabbt av med vatten, så att det sprack, blev skört och kunde brytas loss.
Den här metoden försvann helt först när dynamiten kom på 1860- talet.
Lämningar som denna är främst att betrakta som provbrytningar och kallas skärpningar.

På västra sidan av denna höjd, kallad "Näskullen", finns ytterligare en plats för brytning. Jorden på höjden är järnhaltig och fastnar lätt på en magnet.

Platsen kan direkt kopplas till Glumshammars hytta, då det uppges att brytning skett här i slutet av 1600- och början av 1700- talet.

Källa: Mörner, Adolph: Kort ekonomisk beskiftning öfver Wermeland år 1762. I Värmland förr och nu, 1952.