Namnlöst dokument

< tillbaka 6. Platsen för Lindås Brunn och Hälsokälla
Vägbeskrivning: Från Värmlands-Rasta mot Arnön 1,7 km skylt Lindås. Efter 1 km följ Väseräven 300 m.
Lindås Brunn eller Hälsokälla Enligt en bevarad “Brunns-bok” fanns stamgäster vid Brunnen åtminstone från år 1811. Boken börjar annars år 1827. Brunnsboken upptar många namn ur de högre samhällslagren: - Kaptenen och riddaren G. Wallencrona, -doktorinnan Ahlstedt, prostinnan Herlenius, -prosten Ekendahi med fru, -apotekaren S. Kolthoff, -majoren von Numers, -kyrkoherden Utterman, -häradshövdingen G. Ferner, -majorskan Schröderheim, -N. F. Lagerlöf, -G. M. Stuart, -mamsellen Troili, -kaptenskan Kolmodin, -patronen B. G. Geijer från Ransäter, -doktorinnan Spak m.f 1. År 1833 företogs nödiga reparationer av byggnaderna vid Lindås Hälso Källa "detta enligt en bevarad handling". Reparationerna bekostades av medel, som tillsköts genom insamling till en fond. Här finns flera givare som; -majorskan Sophia Wärnhjelm, -drängen Johan Jonsson i Välinge, liksom initiativtagaren till fonden herr Gustaf Swanbom. Det visar, att brunnen har besökts och begagnats av både hög och låg. Brunnens hela existenstid, liksom dess initiativtagare och ägare är inte känd. Eftersom källan och Brunnen var belägen på gården Hammars mark, kan man kanske ana, att den gårdens ägare finns bakom brunnens tillkomst och drift. -1876 - 1890 nänms Lindås Brunn i husförhörslängderna, men nu som bostad för en dagkarl och hans familj. Från slutet av 1600-talet, då Urban Hiärne “upptäckte” surbrunnen Medevi källa i Östergötland har brunns- och kuranstalter funnits i Sverige till långt in på 1900-talet. Badbehandling, brunnsdrickning, promenader och inte minst ett socialt umgänge utövades där flitigt - till allas bästa- enligt tidens tro och vetande. Ett stort antal mindre och större anläggningar har funnits i landet med ett brett spektrum allt ifrån att man helt enkelt drack vatten ur en naturlig källa till stora anläggningar, där man kunde inackorderas för kortare eller längre tid. Nu finns inga synliga rester efter byggnader eller brunn.

Lindås Brunn eller Hälsokälla

Enligt en bevarad “Brunns-bok” fanns stamgäster vid Brunnen åtminstone från år 1811. Boken börjar annars år 1827.

Brunnsboken upptar många namn ur de högre samhällslagren:

- Kaptenen och riddaren G. Wallencrona,
-doktorinnan Ahlstedt, prostinnan Herlenius,
-prosten Ekendahi med fru,
-apotekaren S. Kolthoff,
-majoren von Numers,
-kyrkoherden Utterman,
-häradshövdingen G. Ferner,
-majorskan Schröderheim,
-N. F. Lagerlöf,
-G. M. Stuart,
-mamsellen Troili,
-kaptenskan Kolmodin,
-patronen B. G. Geijer från Ransäter,
-doktorinnan Spak m.f 1.

År 1833 företogs nödiga reparationer av byggnaderna vid Lindås Hälso Källa "detta enligt en bevarad handling". Reparationerna bekostades av medel, som tillsköts genom insamling till en fond. Här finns flera givare som; -majorskan Sophia Wärnhjelm, -drängen Johan Jonsson i Välinge, liksom initiativtagaren till fonden herr Gustaf Swanbom.
Det visar, att brunnen har besökts och begagnats av både hög och låg.
Brunnens hela existenstid, liksom dess initiativtagare och ägare är inte känd. Eftersom källan och Brunnen var belägen på gården Hammars mark, kan man kanske ana, att den gårdens ägare finns bakom brunnens tillkomst och drift.

-1876 - 1890 nänms Lindås Brunn i husförhörslängderna, men nu som bostad för en dagkarl och hans familj.

Från slutet av 1600-talet, då Urban Hiärne “upptäckte” surbrunnen Medevi källa i Östergötland har brunns- och kuranstalter funnits i Sverige till långt in på 1900-talet. Badbehandling, brunnsdrickning, promenader och inte minst ett socialt umgänge utövades där flitigt - till allas bästa- enligt tidens tro och vetande.
Ett stort antal mindre och större anläggningar har funnits i landet med ett brett spektrum allt ifrån att man helt enkelt drack vatten ur en naturlig källa till stora anläggningar, där man kunde inackorderas för kortare eller längre tid.

Nu finns inga synliga rester efter byggnader eller brunn.