< Tillbaka till södra Väse
Tillbaka till östra Väse>

9. Avrättningsplats

Vägbeskrivning:
Från Värmlands-Rasta norrut väg 240. Skylt höger mot Berg. Höger direkt, skylt mot södra Mon. Parkering vid skylt Lövås. Följ Väseräven.

 

Väse Avrättningsplats "Galgmossen"


Här vid Galgmossen låg Väse härads avrättningssplats.
Mossen kallades även Blåkärret (Blodkärret).
I en källa kallas platsen “Midskogstallen”, efter en ovanligt stor tall, som växte här, mitt på skogen mellan Väse och Ölme. Avrättsplatsen finns markerad på kartor från 1711 resp. 1756.
På södra sidan av mossen ligger på en bergknalle en stenanhopning, som kan ha utgjort fundament för den sk schavotten, den plattform av trä, där stupstocken var placerad. Den exakta platsen kan ha flyttats mellan olika lägen runt Galgmossen.
I Väse kyrkböcker finns ett stycke som avhandlar “Hwad sälsamt sig i sochnen tildragit”.
Här nämns 5 avrättningar åren 1688, 1723,1741,1753 och 1755.
I samtliga fall skedde avrättningen genom halshuggning.
De två, som avrättades 1688, begravdes i myren. Tre andra avrättade brändes på bål på avrättsplatsen. Två avrättade 1741 begravdes på kyrkogården (troligen Östra Fågelviks), norr om kyrkan. Den sista avrättningen här ägde rum den 21 november 1839. Även då begravdes den avrättade i myren.

Något öster om avrättsplatsen, utmed gamla riksvägen, ska ha funnits ett s.k. offerkast, där förbipasserande lade kvistar på en hög, för att påminna om en tragisk händelse, i detta fall en avrättning.

Österut, vid sockengränsen mellan Väse och Ölme, ligger Kampmyra.
Där bodde bödelsdrängen, rackaren.
Han hade till uppgift att bistå bödeln.
Hans uppgift var också att slakta hästar, hundar och katter, orena djur, som vanligt folk inte befattade sig med att avliva.
På grund av denna syssla kallades han även “Gullusen” (Gudlösen) ; han var utesluten ur den kristna gemenskapen.
Den siste hette Nils i Kampmyra.
Vid Ve fanns spöpålen, där spöstraff utdelades,
Där fanns även ytterligare en Kampmyr, där man begravt hästar. Se nr 18.