Här vid Galgmossen låg Väse härads avrättsplats. Mossen kallades även Blåkärret (Blodkärret). I en källa kallas platsen "Midskogstallen", efter en ovanligt stor tall, som växte här, mitt på skogen mellan Väse och Ölme. Avrättsplatsen finns markerad på kartor från 1711 resp. 1756. På södra sidan av mossen ligger på en bergknalle en stenanhopning, som kan ha utgjort fundament för den sk schavotten, den plattform av trä, där stupstocken var placerad. Den exakta platsen kan ha flyttats mellan olika lägen runt Galgmossen.
I Väse kyrkböcker finns ett stycke som avhandlar "Hwad sälsamt sig i sochnen tildragit". Här nämns 5 avrättningar åren 1688, 1723, 17411, 1753 och 1755. I samtliga fall skedde avrättningen genom halshuggning. De två, som avrättades 1688, begravdes i myren. Tre andra avrättade brändes på bål på avrättsplatsen. Två avrättade 1741 begravdes på kyrkogården (troligen Östra Fågelviks), norr om kyrkan. Den sista avrättningen här ägde rum den 21 november 1839. Även då begravdes den avrättade i myren.

Något öster om avrättsplatsen, utmed gamla riksvägen, ska ha funnits ett s.k. offerkast, där förbipasserande lade kvistar på en hög, för att påminna om en tragisk händelse, i detta fall en avrättning.

Österut vid sockengränsen mellan Väse och Ölme, ligger Kampmyra. Där bodde bödelsdrängen, rackaren. Han hade till uppgift att bistå bödeln. Hans uppgift var också att slakta hästar, hundar och katter, orena djur, som vanligt folk inte befattade sig med att avliva. På grund av denna syssla kallades han även "Gullusen" (Gudlösen); han var utesluten ur den kristna gemenskapen. Den siste hette Nils i Kampmyra. Vid Ve fanns spöpålen, där spöstraff utdelades. Där fanns även ytterligare en Kampmyr, där man begravt hästar.

Vägbeskrivning:
Från Rasta/Q8 väg 240 mot Väse kyrka, tag höger vid skylt Berg, efter 50 m tag höger vid skylt S:a Mon 2, parkera vid skylt Lövås, följ Väseräv, till höger om
vägen.

Spöpålen
Spöpålen var upprest någonstans på västra sidan av landsvägen (väg 240) nästan mitt emot Torsgården.
Den bestod av en grov trästock med en krok inslagen ca fyra (1 aln = 0,54 m) alnar ovanför marken. Där hängdes den dömde personen i handklovarna och fick sitt straff, ända upp till fyrtio par spö. Sista gången spöslitning skedde här var år 1855.
I närheten låg också ett häkte.
Källa: Carlsson, Fredrik. Väse. Kulturhistoriska bilder. 1938.

Ca 400 m norr om Västra Ve finns en myr, som kallas Kampmyren. Den har använts som begravningsplats för hästar.